Willard Boyle og George Smith demonstrerer sin CCD oppfinnelse.
Foto: Alcatel-Lucent/Bell Labs
Charles K. Kao får sin del av prisen for sitt arbeid med bruk av lys for kommunikasjon gjennom optiske fibre. I 1966 gjorde oppdaget han hvordan fiberoptikk kan benyttes for digital kommunikasjon.
Den andre delen av prisen blir delt mellom Williard S. Boyle og George E. Smith. De får prisen for utviklingen av den elektroniske bildebrikken basert på halvlederteknologi. Såkalte "Charge Coupled Device" (CCD) brukes i bildebrikker i digitale kameraer.
Informasjon fra Nobelstiftelsen:
Charles K. Kao gjorde år 1966 en upptäckt som ledde till ett genombrott inom fiberoptiken. Han räknade noga ut vad som krävs för att optiska fibrer av glas ska kunna leda ljus långa sträckor. Med renare glas i fibern skulle ljussignalerna kunna färdas hundra kilometer utan att helt försvinna, jämfört med bara det tiotal meter som dåtidens fibrer förmådde transportera. Kao lyckades få andra forskare att dela hans vision av fiberoptikens framtid och fyra år senare, 1970, såg en första ultraren fiber dagens ljus.
Idag utgör optiska fibrer själva blodomloppet i vårt kommunikationssamhälle. Utan glasfiber inget bredband, inget Internet. I tunna trådar av glas flödar ljusstrålar som bär nästan all telefoni och datatrafik kors och tvärs över världen.
En stor del av trafiken utgörs numera av digitala bilder där den första framgångsrika tekniken var en bildsensor, en CCD (charge-coupled device). Den uppfanns 1969 av Willard S. Boyle och George E. Smith. CCD-tekniken bygger på fotoelektrisk effekt, teoretiskt förklarad av Albert Einstein vilket gav honom 1921 års Nobelpris. Effekten innebär att ljus omvandlas till elektriska signaler. Utmaningen med konstruktionen av en brett användbar bildsensor var att kunna samla ihop och avläsa ljussignalerna i väldigt många bildpunkter, pixlar, på kort tid. Det löste Boyle och Smith i en handvändning 1969.
CCD är digitalkamerans elektroniska öga. Med den revolutionerades all fotografering när ljus får göra direkt avtryck på elektroniken istället för på film. Den digitala formen underlättar behandling och spridning av bilderna. CCD har också fått en mängd medicinska tillämpningar, bl.a. där kroppen avbildas inifrån både för diagnostik, som endoskopi, och för kirurgiska ingrepp.
Den digitala fototekniken har blivit ett verktyg inom många forskningsfält där CCD öppnat för nya möjligheter att se och studera det tidigare osedda. Den har avslöjat väl dolda hemligheter i de mest avlägsna hörn av kosmos liksom i oceanernas djup.
Mer informationCharles Kuen Kao, IEEE Global History Network
Willard Sterling Boyle, Science.ca
George Elwood Smith, IEEEE Global History Network
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar